snart...
En bekännelse
Att shoppa ger en kick förstår jag inte. Varför får man denna kick? Men det är en skön kick, för stunden i alla fall. En bekräftelse för stunden. Som försvinner lika snabbt som den kom om inte snabbare. En ångest kommer, och bekräftelsen försvinner. Det värsta e ångesten som kommer.
Men att köpa ett par fina skor och fina kläder, ger en kick, ett självförtroende. Och ett par klackar ger ju snygga ben. Men man behöver inte ha hur många plagg som helst, den fina klänningen gör allt. En fin klänning och ett par fina skor får en att känna sig både snygg och sexig. När jag koppa något så känner jag att mitt självförtroende stigen och en lycka kommer. Men det finns egentligen en annan lyckan som e mer värdefull. Som jag inte alltid ätter först. Men efter all lycka och glädje kommer en ana känsla en känsla som e mycket jobbigare, självförtroenden sjunker och jag känner en ångest. Och jag ännu en gång söker efter nya plagg för nya kicka.
Jag har köpt så mycket onödigt ibland känns det som om att jag lever i en stor lögn, om att shoppa gör så att man mår bra, men nu får det vara nog!
dessa skor, jag älskr dom. men kommer jag att använda dom?? mer än dom två gånger som jag har använt dom? tyvärr kan jag inte svara på det, men egentligen så var det ett onödigt köp. det e inga skor man använder varje dag.
skit snygga skor. emn egentligen i fel storlek. jag får skit ont i mina två stortår. har ont i flera dagar efter. vilket som inte e det skönaste, men dom såg ju snygga ut.. det e typ så här jag tänker.
en topp jag inte änns provade som sitter åt, väldigt mycket. jag ångrar detta köp rent för mycket. kommmer jag nånsin att använda den?? jag årkade inte gå och prova för att det var för lång kö till provrummen.
mellan dags rea. ( ryggen på toppen) men jag har använt den en gång, och trivs inte i den. jag vet inte varför men jag gör inte det, men den var ju billig.
en klänning som inte e min stil. men den var ju cool. och jag kände att jag behövde den. samma fråna här kommer jag till att använda den? det vet jag inte men jag hoppas på den.
Innan så drömde jag om att leva ett liv som kensa, med en stor blogg och pengar som rullar in, inbjudningar till premiärer. Men nä. Jag vill inte leva så. Jag vill leva med alex, och bilda en familj med honom, jag vill uppnå mina drömmar med honom, hitta ett jobb som jag trivs med, en lite mysig gård. Det e så jag vill leva. Inte någon annans liv.
