ToniaDamm

jag har blivit dålg på att skriva. varför inte ta tio min innan man går och lägger sig?? eller varför inte tio min på morgonen?
på morgonen???? vad tänkte jag där????? sveriges mest morgon trötta människa, jag som går upp tio min innan det är tid att köra till jobbet... jag förstår det inte. hur kan man vara så morgon trött???? någon som klan svara på det? 



var rädd om kärleken,   

Jag börjar tro att jag har en skum ritual på kvällarna, eller ritual var kanske fel ord val. Men i alla fall. Gör jag inte detta så känns det som om att jag här glömt något. Då ligger jag och tänker och blir frustrerad på att jag inte kommer på vad det är som jag har glömt och kan inte somna. Jag vet jag e skum. Har alltid varit haha.

Jag kollar facebook, ibland skulle jag i för sej bara strunta i facebook på en vecka och se hur det hade gått. Det är egentligen sjukt, men när alla sa att facebook är beroendeframkallade, så jag typ bara jaja. Men det är ju sant. Jag kollar den alltid på morgonen. Jobbar jag kollar jag på mobilen när jag äter frukost, och på kvällen har också blivet ett måste. Men varför kan någon svara på det???

Jag dricker alltid en kopp te och läser bloggar. Känner att jag måste hitta några nya bloggar att följa, någon annorlunda. Någon som inte är som de andra bloggarna. Jag läser mina vänners bloggar och några stor bloggare. Och min favorit bloggare är nog Egoina och den blogg som inspirerar mig mest är nog gynnings. Jag går inte in på varför, för då kommer detta bli ett långt inlägg.

Efter allt detta så duschar jag, ibland själv och ibland med Alex. Och borsta tänderna och så och tar hand om min hud.

Samtidig efter allt detta så borde jag vara trött men för att varva ner riktigt så måste jag antingen läsa en stund eller spela sudoku på mobilen.  Sen efter allt detta kan jag sova gott


”Mina muskler frös till is. För det var inte Jessicas röst som tillrättvisade mig den här gången. Det var en ursinnig röst, en välbekant röst, en underbar röst – len som sammet, trötts att den var så upprörd ” från när jag hör din röst av Stephenie Meyer

Man tänker och tänker. Man har så många minnen som e både goda och fina, minnen som e fina och hemska. När man är nere så ränker jag på alla roliga minnen framför allt jag och Alex har tillsammans, de gör mig lycklig igen. Jag tänker framför allt på den dagen vi träffades.

Den 17/7-06 åkte jag till Kiviksmarknad för att ha en rolig kväll med Caroline, och det hade jag. Vi gick runder och tittade på folk, så träffade vi tobak, med några andra, bl.a. Alex. Jag sa inte så mycket utan log mest. Caroline pratade för oss båda. Först försvann Carro, sen tobak. På ca 10 minuter var vi ensamma. Vi kände inte varandra, jag hade inte en aning om vad han hette.

Vi gick och satte oss utan för vandrarhemmet där några andra satt, jag tror det var Andreas och en kollegas sambo. Jag kommer inte riktigt ihåg vilka som satt där. Men vilket fall som helst satt jag i gräset och Alex i en strand stol. Jag blev bjuden på öl och tackade självklart ja, när har jag tackat nä till alkohol?  Vi satt och pratade och skrattade, eller de satt och pratade. Jag satt mest tyst och lyssnade, ville inte göra bort mig.  Efter en stund gick Alex för ”att slå en sjua”, jag tog tillfället iakt och tog hans skor. När han kom tillbaka så bara log han och satte sig på gräset.  Han tog av sej sina skor och jag provade hans sko med mina på. För att ge alla ett gott skratt.

Vi flörtade lite oskyldigt med varandra. Och han lyckades till och med tvinga upp mej i kopparna. När jag skulle hem så följde Alex mig till campingen där min kära faster campade. Jag gick in på toaletten och han väntade utan för på bänken med min väska. När jag kom ut så räckte han fram handen till mig och jag tog den och drog upp honom.

Då la han armarna om mig och kramade mig, det pirrade i magen, efter en liten stund så kysste han mig. Jag trodde benen skulle vika sig. Den första kyssen man alltid minns

Nu har vi varit tillsammans lite mer än fyra år.



                                                                                                                                                       
   
                                                                                                                                     


                                                                                                                 // Tonia

dag 2 i mitt nya liv. har på börjat min andra dag och allt känds än så länge bra.
jag började dagen med en promenad på ca 20 min. ska ta en på en timme senare tänkte jag och ett litet strketränings pass
min frukost blev en fruktsalad med yoghort och lite nöter till lunch blir det salami salad.

självklart ska man inte missa mellan mål. bara något litet. typ ett ägg eller något liknade.

jag e nöjd, jag har börjat planerat mina måltider och min motion. ällt känns faktiskt bra:)

nä nu får jag göra något:)

I dag somnade du in. gud Livet e orättvist, men Nenne vi ses snart igen.
Älskade nenne med det underbara humöret. Kommer alltid att minnas dej som den roliga och glada nenne Och framför allt så kommer jag att sakna dej.

Må du vila i frid så ses vi snart igen





(Bilderna kommer från hans facebook)

Jag skakar, en stor klump i magen, jag e trött men kan inte sova.  Jag önskade att jag kunde sova, jag önskade att jag var i Stockholm hos Nenne och Kerstin.  Jag ångrar som fan att jag åkte där ifrån. Jag bara känner hur tårarna rinner ner för mina kinder.  Jag kan inte tänka klart, jag kan inte göra något, min kropp e utmattad.  Och jag har bara en fråga som snurrar i huvudet, ”varför?”  

Det här med död e svårt att förstå, men ändå så sker det, många gånger mot ens vilja.  På Caspers begravning sa prästen ” gud gav oss den fria viljan” men inte ville Casper ramla ner för en trappa och Kristian ville inte få en leukemi, och Nenne vill inte dö. Detta e ju ingen fri vilja, så varför sker detta? kan någon svara på detta?

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva och hur jag ska försöka få ner mina tankar, allt snurrar i huvudet just nu,  man sitter och väntar på att telefonen ska ringa.  Jag kan inte sova eller få ro i kroppen.

Nenne eller Kerstin jag vet inte om ni läser detta men, men jag hoppas att ni gör det, för det här skriver jag till er.

I dag var en tungdag, och mycket tårar. Jag tänker på er hela tiden.  Minns när Nenne fyllde 60, det var en lång bil resa upp, men gud vad kul jag hade.  Nenne du e underbar, jag bara önskade att jag kunde göra något för att få allt bra igen. Du skämtar mycket och har humöret uppe. Det finns ingen människa i världen som kan tycka något ont om dej.  Halsbandet jag fick av er kommer jag alltid ha runt halsen, min skyddsängel.

Vi tänker på er hela tiden, många stora kramar Antonia och sambon Alex